Älgobs - mer informationInledning Älgobs är en metod som går ut på att systematiskt använda observationer av älg för att skatta förändringar i älgstammens storlek och sammansättning. Observationerna genomförs av jägare under den första delen av älgjakten. Älgobsen genomförs över hela landet och omfattar totalt cirka 4,5 miljoner observationstimmar årligen.
Jägarna genomför älgobsen under de sju första jaktdagarna som varje jaktlag jagar under den första jaktmånaden (september i norra Sverige och oktober i södra Sverige). För varje jaktdag antecknar jaktlaget antal jägare, antal jakttimmar samt de observationer man gjort. Det finns instruktioner för hur jägarna skall räkna observationer i särskilda fall, till exempel om flera jägare står tillsammans och observerar samma älgar, eller om jägarna observerar älgar på väg till eller ifrån sitt pass.
Jägarnas observationer sätts i relation till ett ansträngningsmått, och ger ”observationer per jakttimme” vilket används för att upptäcka förändringar i älgstammens storlek över tiden. Andra vanligen använda resultat från älgobsen är ”andel tjurar av vuxna älgar” vilket är ett mått på älgstammens sammansättning samt ”antal årskalvar per hondjur” vilket är ett mått på reproduktionen.
Det är viktigt att komma ihåg att älgobsen ger resultat i form av index. Dessa är inte direkt översättbara till antal älgar i området eller den exakta sammansättningen. Syftet är att använda metoden för att följa förändringar i älgstammen över flera år. Det är inte heller möjligt att direkt jämföra värden för älgobs för olika områden. Detta beror på att observerbarheten (antal timmar det tar för att se en älg) är beroende av, till exempel, skogens struktur och sammansättning.
Historik Försöken med systematiserade jägarobservationer av älg påbörjades under 1970-talet av Svenska Jägareförbundet i Halland. Man var då bland annat inspirerade av det norska ”Sett Elg” systemet som startade under 1960-talet. Den svenska metoden genomgick ett antal modifieringar och infördes gradvis i olika områden. Sedan början av 1990-talet används älgobs över hela landet. Liknande system används också i Finland samt i delar av Nordamerika. Såväl älgobsen som den norska ”Sett Elg” har varit föremål för flera vetenskapliga utvärderingar. Ericsson & Wallin (1999) genomförde analyser baserade på data från 1997, och fann att metoden hade 81 procent sannolikhet att korrekt visa en verklig förändring i populationsstorlek, samt att möjligheten att spåra förändringar i älgstammens storlek avtar när älgstammen är tätare än 10 älgar per 1 000 hektar. Vidare fann man en positiv korrelation mellan reproduktionen mätt som ”årskalvar per hondjur” och verklig reproduktion.
Ytterligare en viktig slutsats var att skillnaderna i observerbarhet (antal timmar som åtgår för att observera en älg) mellan områden var så stora att älgobs-data inte på något enkelt sätt kan jämföras mellan områden. Från början registrerades enbart ansträngningsmåtten ”antal jaktdagar” och ”antal jägare per jaktdag”. Från och med 1991 registrerades även ”antal timmar per jaktdag” men detta mått användes inte i beräkningarna. Som ett resultat från utvärderingen av Ericsson & Wallin utvecklades ett nytt dataprogram för att hantera älgobsdata, vilket används i hela landet sedan 1997. Samtidigt övergick man också till att beräkna ”observationer per jakttimme”. Ericsson & Wallin (1994) visade också att säkerheten i resultaten ökade med ökad datamängd, och detta ledde till rekommendationen att minst 5 000 observationstimmar krävs för säkra resultat.
Den norska ”Sett Elg” metoden utvärderades av Solberg & Saether (1999). Även där blev slutsatsen att metoden på ett korrekt sätt förmår spåra förändringar i älgstammens storlek och älgstammens reproduktion. Sylvén (2000) visade att undersökningsområdets storlek påverkade möjligheterna att spåra förändringar i älgstammens storlek. Samstämmigheten mellan förändringarna i älgobs och i verklig älgstam var bättre i stora områden och minskade när områdesstorleken minskade. Troligen är detta samma effekt som Ericsson & Wallin fann avseende antalet observationstimmar (stora områden har fler observationstimmar).
Zakariasson (2006) återupprepade Ericssons och Wallins undersökning, och fann positiva samband mellan älgobs och verklig populationsstorlek för de flesta områden som studerades.
Hur ser systemet ut? Svenska Jägareförbundet äger och administrerar älgobs-systemet. Varje år trycks cirka 30 000 ”gula blanketter” vilka distribueras till landets älgjägare.
Distributionen till jaktlagen går till på olika sätt. Ofta skickas blanketterna ut med länsstyrelsernas tilldelningsbeslut. För älgskötselområden sker ibland distributionen via den lokala jaktvårdskonsulenten. Jaktlagen skickar blanketten till sitt lokala Jägareförbundskontor, där data stansas in i en databas och resultaten beräknas.
På senare år har möjligheten att lämna älgobs via internet ersatt merparten av ovanstående system. Jaktlag som är anslutna till älgdatabasen under portalen viltdata.se kan där direkt registrera sin älgobs. Vem som helst kan sedan ta del av resultat på viltdata.se.
Det bör påpekas att även andra aktörer med älgdatabaser under de senaste åren samlat in älgobs-data från anslutna jaktlag. Dessa data hamnar därmed ofta utanför den samlade statistiken.
Vad används älgobs till? Resultat från älgobsen är avsedda att använda i det lokala älgförvaltningsarbetet. Jaktvårdskretsar och älgskötselområden använder regelmässigt resultaten i sin verksamhet. Älgobsen utgör också ett av de underlag som Svenska Jägareförbundet ansvarar för i de lokala samråden. Ofta utgör älgobs och avskjutning de enda underlag som finns vid diskussioner om älgstammens utveckling. Det bör påpekas att ett enskilt jaktlag sällan har möjlighet att erhålla säkra älgobsresultat, eftersom antalet observationstimmar blir för litet.
På nationell nivå sammanställs årligen länsvisa älgobsdata, beräknat som glidande treårsmedelvärden (Kindberg m.fl. 2008).
Kan man översätta älgobsdata till antal älgar? För att kunna översätta resultaten från älgobs till storlek och sammansättning av en älgpopulation krävs att flera oberoende inventeringsmetoder används parallellt. Om man till exempel genomför en flyginventering av älg under vintern så kan dessa data, tillsammans med avskjutningen föregående höst, användas till att rekonstruera älgstammen under den period älgobsen samlas in. Ju fler sådana jämförelser man har för ett område, desto säkrare blir översättningen. Sådana studier måste genomföras områdesvis, och kan inte appliceras på andra områden än de där inventeringarna genomförts. Detta beror på att observerbarheten varierar mellan områden, beroende på, till exempel, skogens sammansättning.
Även förändringar i älgstammens sammansättning kan medföra att sambanden mellan älgobs resultat och älgstammens verkliga storlek och sammansättning förändras inom ett och samma område. Detta kan bero på en mängd faktorer, inte minst att tiden för att observera en älg av en viss kategori varierar. Studier av märkta älgar i Västerbotten visade att tidsåtgången var cirka dubbelt så stor för att observera en ko med (en eller två) kalvar jämfört med en ensam ko eller en tjur. Detta kan ha många orsaker. Till exempel att älgtjurar efter en störning rör sig en längre sträcka och i ett mer ”bågformat” mönster jämfört med älgkor (Baskin m.fl. 2004). Det ”bågformade” mönstret kan förväntas innebära att en älgtjur exponerar sig för fler jägare under sin flykt, beroende på att den svenska älgjakten ofta genomförs i såtar med hundförare inne i såten, vilka sätter älgen i rörelse, och passkyttar runt såten.
Ett problem vid korrelationer mellan flyginventeringar och älgobsdata uppstår i områden där älgarna uppvisar säsongsbundna vandringar. I sådana områden kan antalet älgar under vintern vara betydligt mindre (eller större) än under hösten.
1. Älgobsen är en etablerad metod. I och med att den har använts under så lång tid har metoden blivit väl känd och accepterad.
Älgobsens svagheter 1. Kvalitén är beroende av jägarnas intresse. Om jägarna inte finner arbetet med älgobs meningsfullt kommer datas kvalitét att bli lidande.
Framtiden Arbetet med att öka mängden internetrapportering fortskrider. Inom några få år ser vi att all rapportering sker den vägen. Inom några län är det redan så.
En ambition är att ta fram databaserade verktyg för att beräkna älgpopulationers utveckling baserat på älgobs, i kombination med andra data. Dessa verktyg är främst tänkta för användning inom älgförvaltningsområden.
Referenser Baskin L, Ball J.P & Danell K. 2004. Moose escape behaviour in areas of high hunting pressure. Alces 40, pp. 123 – 131. Ericsson G. & Wallin K. 1994. Antalet älgar som ses - bara en fråga om hur många som finns? SLU (stencil). Ericsson G. & Wallin K. 1999. Hunter observations as an index of moose Alces alces population parameters. Wildlife Biology 5:3, pp. 177 – 185. Kindberg J., Holmqvist N. & Bergqvist G. 2008. Årsrapport Viltövervakningen 2006/2007. Svenska Jägareförbundet. Viltforum 2/2008. |