Vad används data till?

I Sverige finns ingen lagstadgad plikt att rapportera sin avskjutning med några få undantag som älg, kronhjort och de stora rovdjuren. I stället skattar (beräknar) Svenska Jägareförbundet den årliga totala avskjutningen för viltarter med allmän jakttid enligt Jaktförordningens bilaga 1. Detta sker som en del av viltövervakningen och verksamheten är upphandlad av Naturvårdsverket.

Det är viktigt att rapporteringen är frivillig. Internationella erfarenheter visar att ett obligatorium kan ge sämre data. Det beror på att jägare som inte vill uppge sin avskjutning kan rapportera att inget vilt skjutits även om så varit fallet. Därmed är rapporteringskravet uppfyllt men data blir missvisande. Bland annat därför anser Jägareförbundet att en frivillig rapportering är bättre.

Samtliga avskjutningsrapporter som jaktlagen registrerar i Viltdata granskas av förbundets konsulenter i landet. När det behövs kontaktas rapportören för att räta ut eventuella frågetecken. Denna kvalitetssäkring, vilket kräver lokal kännedom och kontakter, är ytterst viktigt för att upprätthålla hög kvalitet på data.

Förutom den totala avskjutningen av viltarter med allmän jakttid så rapporterar jaktlagen sin jaktmarksareal och kretstillhörighet. Dessa uppgifter används i skattningen.

Tidigare gjordes skattningen som en punktskattning, vilket innebär att den rapporterade avskjutningen räknades upp till total avskjutning med hjälp av förhållandet mellan den rapporterande arealen och kretsarnas totala jaktbara arealer. Denna metod visade sig vara känslig för avvikande rapporter (som i sig kunde vara korrekta), och genererade inget mått på skattningarnas osäkerhet. Därför utvecklades en ny metod, vilken bygger på Bayesiansk statistik och introducerades 2020. Även tidigare års rapporterad avskjutning har räknats om med den nya metoden vilket innebär att skattningar med den nya metoden finns tillgängliga från och med jaktåret 2003/2004.

I den Bayesianska modellen beskrivs jakten av fem parametrar på kretsnivå. Två parametrar beskriver fördelningen av jaktmarksareal i form av medel och variabilitet mellan jaktlagen. Detta behöver beaktas i skattningen eftersom analyser visar att areellt små jaktlag ofta skjuter mer per areal än stora jaktlag. De tre resterande parametrarna beskriver jaktintensitet per areal: medel och variation samt hur icke-linjär effekten av jaktareal är för avskjutningen. Vid ett linjärt förhållande så ökar avskjutningen i förhållande till arealen, vid ett icke-linjärt förhållande så blir sambanden annorlunda.

I nästa steg används parametrarna för att skatta avskjutningen på ej rapporterad areal. Därefter summeras den totala avskjutningen som rapporterad + skattad avskjutning.

Skattningsmetoden finns beskriven i dessa två vetenskapliga artiklar:

I älgförvaltningen har landet delats in i älgförvaltningsområden (ÄFO). Varje ÄFO hanterar en i huvudsak egen älgstam och arbetet leds av en partssammansatt styrgrupp. Den älgavskjutning som jägarna och jaktlagen registrerar i Viltdata överförs automatiskt till länsstyrelsernas system Älgdata och utgör, tillsammans med övrig älgavskjutning som rapporterats på andra sätt, ett viktigt underlag i förvaltningen.

Jägarna utför systematiska observationer av älg under jaktens första del, så kallad älgobs. Metoden, som utvecklades av Svenska Jägareförbundet, introducerades i mitten av 1980-talet och är därmed väl inarbetad. Älgobs är en av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) kvalitetssäkrad basmetod som alltid bör genomföras i älgförvaltningen. Rätt utförd utgör älgobsen ett mycket bra underlag för att följa förändringar i älgstammens storlek och sammansättning.

Viltdata är lagrande och kvalitetssäkrande system för älgobs i landet, vilket innebär att övriga system för rapportering överför sin registrerade älgobs till Viltdata där den kvalitetssäkras och lagras. Viltdata överför sedan sammanställd älgobs till länsstyrelsernas system Älgdata.

Ytterligare ett viktigt underlag i älgförvaltningen utgörs av de spillningsinventeringar som jägare årligen genomför. Underlagen skapas i Viltdata och jägarna använder Viltdatas app vid fältarbetet, både för att identifiera provytornas position och rapportera sina resultat.

Statistik från Viltdata och viltövervakningen används i en mängd olika forskningsprojekt. Det kan röra sig om det mesta, från att studera hur stora rovdjur inverkar på jaktmarksvärdet till vildsvinsstammens utveckling i ett europeiskt perspektiv eller hur räv och mink påverkar varandra. Forskningen medför att viltövervakningens metoder och data utsätts för kritiskt vetenskaplig granskning, vilket är positivt och bidrar till en kvalitetssäkring.

Här nedan listas ett urval av vetenskapliga artiklar från 2007 och framåt som, helt eller delvis, bygger på data från viltövervakningen och Viltdata. Listan är inte komplett utan ska ses som exempel. Författarna ansvarar själva för innehåll och slutsatser i sina respektive artiklar.

• Rolandsen m.fl. 2025. Using high-density SNP genotyping to determine the origin of wild boar dispersers outside the geographic range margins in Norway. Wildlife Biology
• Gren m.fl. 2024. Food security and the value of game animals – a study of Sweden. European Journal of Wildlife Research
• Augustsson m.fl. 2024. Density-dependent dinner: Wild boar overuse agricultural land at high densities. European Journal of Wildlife Research
• Bergqvist m.fl. 2024. From virtually extinct to superabundant in 35 years: establishment, population growth and shifts in management focus of the Swedish wild boar (Sus scrofa) population. BMC Zoology
• Sand m.fl. 2024. Quantifying large carnivore predation relative to human harvest on moose in an intensively managed boreal ecosystem. Ecological Applications
• Andrén & Liberg 2023. Numerical response of predator to prey: Dynamic interactions and population cycles in Eurasian lynx and roe deer. Ecological Monographs
• Lindström & Bergqvist 2022. Estimating harvest when hunting bag data are reported by area rather than individual hunters: A Bayesian autoregressive approach. Ecological Indicators
• Markov m.fl. 2022. The wild boar Sus scrofa in northern Eurasia: a review of range expansion history, current distribution, factors affecting the northern distributional limit, and management strategies. Mammal review
• Kalén m.fl. 2022. Using citizen data in a population model to estimate population size of moose (Alces alces). Ecological Modelling
• Holmes m.fl. 2021. Declining recruitment and mass of Swedish moose calves linked to hot, dry springs and snowy winters. Global Ecology and Conservation
• Pfeffer m.fl. 2021. Predictors of browsing damage on commercial forests – A study linking nationwide management data. Forest Ecology and Management
• Liljebäck m.fl. 2021. Learning from long time series of harvest and population data: Swedish lessons for European goose management. Wildlife Biology
• Tallian m.fl. 2021. The return of large carnivores: Using hunter observation data to understand the role of predators on ungulate populations. Global Ecology and Conservation
• Lindström & Bergqvist 2020. Estimating hunting harvest from partial reporting: a Bayesian approach. Scientific reports
• Jaenson m.fl. 2018. The importance of wildlife in the ecology and epidemiology of the TBE virus in Sweden: incidence of human TBE correlates with abundance of deer and hares. Parasites & Vectors
• Margaryan & Fredman 2017. Natural amenities and the regional distribution of nature-based tourism supply in Sweden. Scandinavian Journal of Hospitality and Tourism
• Aronsson m.fl. 2016. Intensity and space use reveals conditional sex-specific effects of prey and conspecific density on home range size. Ecology and Evolution
• Kardell 2016. Swedish forestry, forest pasture grazing by livestock and game browsing pressure since 1900. Environment and History
• Elmhagen m.fl. 2015. A boreal invasion in response to climate change? Range shifts and community effects in the borderland between forest and tundra. AMBIO
• Palo 2014. Tick-Borne Encephalitis Transmission Risk: Its Dependence on Host Population Dynamics and Climate Effects. Vector-borne and Zoonotic Diseases
• Massei m.fl. 2014. Wild boar populations up, numbers of hunters down? A review of trends and implications for Europe. Pest Management Science
• Dalby m.fl. 2013. Status of the Nordic Mallard in a changing world. Ornis Fennnica
• Wikenros m.fl. 2013. Biomass flow and scavengers use of carcasses after recolonization of an Apex predator. PLoS ONE
• Junozovic & Eriksson 2013. Unintentional firearm hunting deaths in Sweden. Forensic Science International
• Moss m.fl. 2012. Long-term study of reproductive performance in Golden Eagles in relation to food supply in Boreal Sweden. Journal of Raptor Research
• Singh m.fl. 2012. From migration to nomadism: movement variability in northern ungulates across its latutudinal range. Ecological Applications
• Edenius m.fl. 2011. The effects of changing land use and browsing on aspen abundance and regeneration. Journal of Applied Ecology
• Malmsten m.fl. 2011. Prevalence of antibodies against Toxoplasma gondil and Neospora caninum in moose (Alces alces) and roe deer (Capreolus capreolus) in Sweden. Veterinary Parasitology
• Elmhagen m.fl. 2011. Changes in vole and lemming fluctuations in Northern Sweden 1960-2008 revealed by fox dynamics. Annales Zoologici Fennici
• Haemig m.fl. 2011. Forecasting risk of tick-borne encephalitis (TBE): Using data from wildlife and climate to predict next year´s number of human victims. Scandinavian Journal of Infectious Diseases
• Wikenros m.fl. 2010. Competition between recolonizing wolves and resident lynx in Sweden. Canadian Journal of Zoology
• Carlsson m.fl. 2010. Long-term data on invaders: when the fox is away, the mink will play. Biological Invasions
• Haemig m.fl. 2008. Red fox and tick-borne encephalitis (TBE) in humans: Can predators influence public health? Scandinavian Journal of Infectious Diseases
• Jansson & Pehrson 2007. The recent expansion of the brown hare (Lepus europaeus) in Sweden with possible implications to the mountain hare (L. timidus). European Journal of Wildlife Research